Per Ragnar

Per-Erik Ragnar, född 29 maj 1941 i Kalmar, är en svensk skådespelare, författare och regissör.

Per Ragnar växte upp i Lund och därefter Karlshamn, där han 1960 tog studenten vid läroverket. Som 13-åring träffade han Starke Arvid i Karlshamns frisksportarstuga och kom i kontakt med Mahatma Gandhis icke-vålds-filosofi. Ragnar blev pacifist och vegetarian, senare med den danske mystikern Martinus Thomsen som favoritförfattare. Martinus kosmologi har kommit att prägla hans livssyn. Genom åren har han också debatterat och föreläst om hälsa och vegetarisk livsföring och även skrivit en rad böcker om livsfrågor – däribland Därför är jag vegetarian (1976) – och egna diktsamlingar. År 1996 blev han den förste mottagaren av Svenska Vegetariska Föreningens utmärkelse Årets morot. År 2004 fick han det prestigefyllda Prosanapriset för att han under fyra decennier föreläst om kost, motion och egenvård.

Ragnar studerade vid Dramatens elevskola åren 1962–1965, då han parallellt också var ledare för amatörteaterverksamheten vid Mäster Olofsgården. Han var därefter verksam vid Dramaten ett par år och blev även regiassistent åt Ingmar Bergman, då denne 1966 satte upp Peter Weiss Rannsakningen (om Nürnbergrättegångarna). Åren 1966–1967 var han vid Uppsala stadsteater och var 1967–1975 verksam vid TV-teatern. För TV-teatern regisserade han också ett antal teaterproduktioner, såsom En satans person (1970) och trosdramat Tro, hopp och kärlek (1971) och blev 1969 ansvarig för den särskilda NU-teatergruppen där. Samtidigt var han också tillsammans med bland andra regissören Fred Hjelm med om att starta den vänsterpolitiskt inriktade ensemblen Proteatern i samarbete med Riksteatern – denna ensemble övergick snart i den fria gruppen Fria Proteatern. På Parkteatern, Riksteatern och Dramaten spelade han tillsammans med Christina Schollin i Carl Jonas Love Almqvists Det går an under loppet av fem år under tidigt 1970-tal. Han har även verkat som scenskolelärare och skrivit dramatik för Radioteatern.

Han filmdebuterade 1968 i Jan Halldoffs sjukhusfilm Korridoren, vilken även gav honom Chaplin-priset som årets debutant. Uppmärksamhet fick han också i det tidiga 1970-talet med större roller i TV-serier som Röda rummet (1970) och Någonstans i Sverige (1973). Han blev även känd för den breda TV-publiken som producent och programledare för Gomorron Sverige 1980–1985, där han avslutade varje sändning med att läsa en dikt.

År 1998 sammanställde, regisserade och spelade han Berättelser om Livet, kärleken och döden, en helaftonsföreställning om H.C. Andersen för Riksteatern.

Per Ragnar fick sätta punkt för TV4:s 1990-talssåpopera Tre Kronor, där hans uppmärksammade rollfigur den psykopatiske pastorn Sten Frisk utförde ett självmordsattentat. År 2008 hade han en uppmärksammad biroll i skräckfilmen Låt den rätte komma in, i regi av Tomas Alfredson, för vilken han nominerades till en Guldbagge för Bästa manliga biroll 2009. År 2010 fortsatte han i skräckfilmsgenren med filmen Psalm 21, där Ragnar spelade mot bland andra Jonas Malmsjö.

År 2018 spelade Per Ragnar sin fyrahundrade föreställning av sin egen pjäs Luther – död eller levande tillsammans med organisten och sångaren Patrik Sandin.